Sommaren 2019 blev jag med hatt! Alldeles lagom bredbrättad, försedd med en alldeles lagom snygg bandrosett och tänkt att användas i samband med allehanda flanerande runt om i ett sommarvackert Visby. Har du förresten någon gång tänkt på hur en hatt kan förändra din personlighet? Om detta och lite till ska denna krönika handla om.
Jag fick ett efterlängtat finbesök från fastlandet mitt under pågående semestertid och det stod inte länge på, innan vi tog tillfället i akt för en stilla kvällspromenad i den medeltida staden. Luften var ljummen, solen i nedåtstigande och runtomkring oss strosade människor i samklang. Vi passerade in genom Söderports muröppning.
Jag hade för stunden anlagt en något skygg Greta Garbolook under mitt hattbrätte. Ja, jag var fortfarande något blyg i vårt umgänge och vad kunde passa bättre än min nyinköpta hatt att gömma sig inunder…
I höjd med Folkets Bio och Roxys lokaler stannade vi till. Jag ville ta tillfället i akt att förtälja om min tid som trogen medlem i Visby filmklubb under 1980-talets början.
Det var på den tiden jag som 20-åring satt i Roxys biosalong och tog del av italienaren Bernardo Bertoluccis storverk 1900 (1976). Filmens totala längd uppgick till ca 5 timmar och var uppdelad att ses vid två separata biotillfällen.
Jag minns hur den kulturellt ungdomliga ådran i mig pulserade och spändes ut till det yttersta, emedan mitt sällskap fann detta episka drama något mer svårtolkat, tillika sömningivande, emellanåt…
Nog om det. Vi studerade kommande veckas skyltade utbud för Roxy och Folkets Bio, där vi kunde konstatera att sommarens filmutbud minsann stod i en klass för sig. Här hade vi att välja mellan Unga Astrid (2018) om Astrid Lindgrens ungdomsår, den japanska Guldpalmenvinnaren Shoplifters (2018), eller sist men inte minst den tecknade filmen Lejonkungen (1994/2019). Får jag flika in att sistnämnda film hör till en av mina absoluta tio-i-topp-filmer!
I takt med att vi närmade oss Stora torget ökade sorlet av röster och musik från intilliggande uteserveringar. Ljudet av högklackade skor mot stenbelagd gångväg, glada skratt och tillrop!
Jag rättade till hatten en aning och gav min följeslagare en lekfull blick, i det att vi beslutsamt vandrade in mot stadens ivrigt väntande vimmel.
Det var här och nu jag blev lite i hatten! Tro det, eller ej!
Bortblåst var med ens Greta Garbolooken! Här trädde en världsvan mademoiselle in på scenen med sitt manliga sällskap. Åsåg förundrat storögd den förvandling Visby innerstad tyckte sig ha genomgått under några förströdda timmar. Från eftermiddagens trivsamt, gemytliga torgkommers, till livfyllt, hetsigt kvällsliv!
Våra armar höll ett fast grepp om varandras där vi dansade, snurrade runt över det kullerstensbelagda torget, yra av glädje och spirande tvåsamhet. Ja, rent av lite mycket i hatten hade jag blivit! Berusad av livet självt, av musiken, av glädjen, nattens dofter runtomkring oss. Till sist. Glöm inte att sätta på hatten när du går ut ikväll!
Kommentera